H

Hockey Sverige

för 1 månad sedan

Sabina Eriksson jagar operationstid för att kunna påbörja resan tillbaka

LÄS MER: Siktar mot OS – ”Får jag chansen i landslaget – då är jag redo”

Det var med 27 sekunder kvar av finalen i träningsturneringen i Trollhättan för några veckor sedan som olyckan var framme för HV71:s målvakt Sabina Eriksson. Med en vecka kvar till SDHL-premiären på hemmaplan mot Modo misstänktes det att korsbandet i hennes ena knä var av, något som också bekräftades en tid senare när en röntgen genomfördes.
— Det är klart att det är tufft. Man hade ju inställningen att jag skulle gå ut och ta revansch för förra säsongen då jag hade en tung säsong. Jag hade de bästa förutsättningarna inför för att göra en riktigt bra säsong. Så det var en tuff smäll, säger Sabina Eriksson till hockeysverige.se.

Nu väntar en lång rehabtid för målvakten som så sent som förförra säsongen fanns med i snacket kring de målvakter som skulle kunna få följa med till OS tidigare i år.
— I och med att jag är målvakt och måste få det väldigt starkt, så det inte går av igen, så är det 9-12 månader som gäller. Det betyder såklart att man vill hitta en operationstid så fort som möjligt för att man ska kunna vara tillbaka till säsongsstart nästa år.

Korsbandet är helt av. Men att hitta en operationstid är inte det lättaste och det är först när operationen är genomförd som rehabiliteringsarbetet kan ta vid och nedräkningen till en comeback kan börja.
— Enligt doktorn så har jag en väldigt fin skada, trots eländet som är. Det gör att jag redan hade kunnat opererats för en vecka sedan. Det är som så att jag står i kö som vilken privatperson som helst och det gör att det tar lång tid att få en operationstid, berättar Eriksson.

Hon säger också att hon försöker få tag på operationstid på egen hand för att när operationen väl är avklarad kunna påbörja den mödosamma resan tillbaka. Rehabtiden börjar nämligen inte ticka förrän operationen är gjord.

För tillfället gör Sabina Eriksson de övningar hon kan för att inte belasta knät så att en ny svullnad uppstår. Hon försöker också finnas där för sina lagkamrater i HV71.
— HV71, det är där mitt hjärta är och i laget framför allt. Så jag kommer göra allt jag kan för att stötta dem och finnas där. Speciellt för målvakterna och försöka stötta dem i det jag kan och även hjälpa till runt omkring.
— Det blir väl mer och mer när jag har fått landa i det här. Just de här senaste veckorna så har jag ju på egen hand försökt att fixa en operationstid. Men även allt det andra runt omkring, mycket pappersarbete och försäkringar. Man kan inte bara lägga sig i sängen och tycka att livet suger. Livet går vidare med allting runt omkring.

25-åringen tog sitt HV71 till klubbens första SM-final för två säsonger sedan. Det blev förlust i finalen mot Djurgården, men Eriksson vann målvaktsligan och räknades som en av seriens absolut främsta målvakter. Hon nämndes också som en kandidat till att kunna sno åt sig en landslagsplats.

Förra säsongen blev ett litet antiklimax. HV71 gick något tyngre, likaså Sabina Eriksson. Inför denna sa hon först upp sig från sitt jobb för att kunna fokusera fullt ut på sommarträningen och sedan hittade hon ett arbete på 55 procent, allt för att kunna lägga så mycket tid som möjligt på hockeyn.
— Förutsättningarna var goda, men det blir helt enkelt så att jag får ta det här året till att bygga upp mig själv och bygga om mitt knä på nytt. Men även försöka bli fysiskt starkare när jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis även mentalt starkare. Man får försöka se det positiva, för tillbaka det ska jag. Både till HV71-tröjan förhoppningsvis och även till mitt mål som är landslaget.

Trots bakslaget och den långa tid av rehabilitering som nu väntar så tycks det inte råda några som helst tveksamheter.
— Samma dag jag fick beskedet så var det bara: ”Jag ska tillbaka, så enkelt är det”. Jag hade hoppats att det här skulle bli min säsong till revansch efter förra året

Så här mitt i bedrövelsen, kan du hitta något positivt med skadan?
— Ja, alltså…det är ju verkligen det positiva jag måste försöka se. För nu är det som det är och jag kan inte grotta ner mig i det negativa. Jag har lyckats hålla mig från skador fram till nu i 25-årsåldern och det betyder också att min kropp har jobbat dag ut och dag in, både när det gällt studier, jobb och hockeyn. Så min kropp får vila här nu ett tag och försöka återhämta sig efter de här åren när jag varit på elitnivå.
— Man brukar ju säga det att man blir starkare av en sån här skada och jag tror verkligen stenhårt på det. Sen finns det såklart mycket annat. Jag menar, bara för att jag inte är på isen så innebär ju inte det att jag inte kommer utvecklas ändå. Även om jag inte kommer kunna hjälpa laget på isen så finns det många saker jag kan hjälpa till med utanför, både med laget och med mig själv.

HV71 har inlett årets SDHL-säsong med tio poäng på de fem första matcherna och har inför värvat starka kort som transatlanterna Claudia Kepler och Alexis Joyce.
— Jag tycker vi har ett väldigt spännande lag. De nyförvärven vi har fått in är ju av världsklass om jag får säga det själv. Nu har vi inte mött alla lag än, men det ska bli kul att se efter första rundan hur vi står oss. Jag tror vi kan gå riktigt långt.

LÄS MER: Målvakten nedskjuten i båset och förd till sjukhus

När Sabina Eriksson gick sönder värvade HV71 in Alba Gonzalo. Den spanska landslagsmålvakten gjorde sju framträdanden i klubben redan förra säsongen och ska nu kampera ihop med löftet Wilma Nilsson.
— Wilma är en väldigt ung och lovande målvakt, Alba likaså. De är lika duktiga bägge två och jag tror det kommer bli ett perfekt målvaktspar som kommer kunna stötta varandra och även tävla mot varandra. Det är det som behövs för att ta sig långt i den här serien, att ha två målvakter som kan kriga men ändå hjälpas åt. Jag tror det kommer bli kanon.

Läs hela artiklen på Hockey Sverige