A

Aftonbladet

för 2 veckor sedan

”Halvläskigt – använder hönsnät som plexiglas”

Daniel Göransson inledde sin hockeykarriär i Hammarby, han spelade där på ungdoms- och seniornivå. Karriären i Bajen tog dock slut 2007.

– Jag slutade året innan de gick i konkurs. Jag hade för mycket problem med knölarna, jag kunde inte ha skridskor på mig. Då var jag 21–22 år. Så jag började jobba, köpte lägenhet och gjorde Svensson-grejen i tre-fyra år. Men jag gillade inte det, så jag flyttade till Australien, säger Göransson.

Där pluggade han Sports Management i Perth i tre år. Han fick jobb efteråt, och det sponsrade hans uppehållstillstånd. Det blev jobb i Perth i fyra år och han fick australiensiskt medborgarskap.

När Göransson flyttade till Australien var han klar med ishockeyn, tänkte han. Men genom sin utbildning hamnade han återigen på isen. En kurs han gick krävde att man skulle involvera en klubb och i Göranssons fall blev det ett hockeylag. Efter det rullade det bara på.

– Jag fick kontakt med han som ägde klubben. Kursen som jag gick avslutades med en presentation och jag lyckades vinna den, så jag gjorde ett bra intryck på han som ägde klubben. Han var på mig om att börja spela hockey igen, men jag sa att jag var färdig med det. Jag trodde inte ens jag skulle åka ”public skating” i Australien. Men sen kom jag i kontakt med en annan kille som kände ägaren och de bjöd in mig till en match, säger 32-åringen och fortsätter:

– Sen sa de ”nu får det vara nog, nu får du komma ner och köra”. Det var inget jag ville, men det bara blev så.

Först spelade han för Perth Thunder, men i dagsläget tillhör han CBR Brave. Med det laget blev han mästare i år.

– Den tredje äldsta bucklan i ishockeyhistorien. Vi har kastat runt den, druckit ur den och alla har i princip gjort allt möjligt med den. Men det är väl inget som ska publiceras såhär, haha.

Ni blev mästare. Hur skulle du säga att kvalitén är i ditt lag?

– I vårt lag hade vi en kille som har gjort sex matcher med Montreal Canadiens AHL-lag. Sen hade vi en halv rysk/lettisk kille som spelade i KHL i flera säsonger när han var yngre. Första linan innehåller grabbar som har spelat i AHL, ECHL och högstaligorna i Frankrike eller England. Det är väl där man ska lägga nivån. Nu hade vi tur, inte ofta om man får en kille som har spelat i AHL.

Och din nivå?

– Jag vet i fan…Jag spelade inte på åtta år nästan. Jag kanske håller division 1-klass. Det är annorlunda här. När jag spelade i Perth så lirade jag bara med importerna. Jag har alltid varit en defensiv back, det handlar bara om att hålla rent och ge pucken till forwards.

Hur är intresset för hockey i Australien?

– Vi har en sportkanal som sänder en match i veckan, men den är inte live. Den spelas på lördagen eller söndagen och sen sänds den senare i veckan.

– Vi vann det här året och då fick vi mycket utrymme lokalt i huvudstaden. Men det är inte som tennis och simning. De som gillar hockey är ”die hard-fans”. De gör vad som helst för hockey.

Är du känd?

– I hockeykretsar blir man igenkänd. Men inte i staden.

Han berättar att det bara är en klubb som äger sin egen rink, den finns i Newcastle. Sen är det 70 procent som saknar plexiglas.

– Rinksäkerhet är ”out of question”. Det finns inga plexiglas knappt, det är livsfarligt. I Sverige har vi sarg, plexiglas och det svarta nätet som fångar upp puckar. Det nätet har vi här runt rinkarna när det inte finns plexiglas.

– Om man får en tackling, och man är lite längre, så är det tufft. Det har hänt att man nästan har flugit över sargen. Det är verkligen high chaparral. Här tjänar rinkarna pengar på ”public skating”, så plexiglas som säkerhet är ingen prioritet. Hockey är ingen prioritet.

Ingen bryr sig?

– Nej, egentligen inte. Newcastle, Melbourne och Perth har plexiglas. Ingen annan.

Hur är det i er rink?

– Vi har hönsnät på en sida, det svarta nätet på den andra sidan. Det är halvläskigt. Jag fastnade med armbågsskyddet, och har man otur får man en stålvajer på fel ställe. Men det är en bra atmosfär i rinken då åskådarna kommer nära oss. Det är väldigt charmigt, det blir så himla tätt. Vi kan få in 1500 personer, och då har vi bäst publiksnitt i ligan. Gör man mål så hoppar de över stängslet och ska klappa en på huvudet. I vår rink får man även gå förbi fransen när man ska in på isen.

– För några år sedan blev det slagsmål när ett lag var här. En målvakt hamnade i fajt inför en match. Jag var inte här då, men jag hört om det.

Daniel Göransson har inte slagits med någon i publiken, men han har hamnat i slagsmål på isen. Han slogs med Nikita Kolesnikovs, Melbourne Mustangs, under fjolårssäsongen. Det blev en tuff fajt mot den 104 kg tunge backen.

– Det är förbjudet med slagsmål i Australien, men jag blev illa tvungen när en bjässe som han kastar handskarna och börjar mata. Hans första slag gav mig en hjärnskakning, sedan kan ju de andra smällarna också ha bidragit, säger Göransson.

Förresten, hur är domarnivån?

– Den är får jävlig, den är så jävla dålig. De har inte spelat hockey, så de har ingen koll.

– Jag är ledsen för att jag har skrikit på domare i Sverige. Jag använder den här artikeln till att be om ursäkt till alla domare jag någonsin har skrikit till, haha.

Efter några år i Australien fick han som sagt medborgarskap i landet. Samma dag ringde australiensiska hockeyförbundet och gav honom en plats i truppen.

– Det med landslaget var lite surrealistiskt. Jag började spela hockey här och sen kom landslaget.

Australien tillhör tredjedivisionen i VM-sammanhang. Förra turneringen arrangerades i Nederländerna. Det australienska landslaget gick till final, men föll där mot en överlägsen hemmanation.

– Holland har ett lag som spelar tillsammans hela säsongen i tredjedivisionen i Tyskland. De ska egentligen spela i tyska andraligan, men den tyska federationen flyttar inte upp laget för att det är holländskt. Holland körde över varje lag, vi hade inte en chans.

– Men allt var verkligen jätteproffsigt. När vi var där bodde vi på femstjärnigt hotell och innan dess hade vi träningsläger i Tjeckien. Det var väldigt ballt. Vi träffade Jaromir Jagr...

Jagr?!

– Ja, han har ett lag i Tjeckien. Halva vårt landslag består av ex-spelare från andra länder, spelare som har dubbla medborgarskap. Vi har tjecker i vårt lag som gick ut till honom när han var utanför vårt omklädningsrum och så frågade de om vi fick ta bild. Det var inte mer än så.

– Han var en riktigt rolig filur, en skojare. Han var bara inne en minut och så tog vi bild. Vårt landslag frågade om han kunde komma in och ta kort med oss.

Göransson hoppas –och tror – att intresset för hockey snart kommer att vara större i Australien.

– Det är bara en tidsfråga innan det blir större. Men det krävs mer rinkar, mer istid och bättre domare, säger 32-åringen.

Läs hela artiklen på Aftonbladet