Färjestad BK
2
Djurgårdens IF
3
Tors 14/3
Spelad
Djurgårdens IF
GIF Sundsvall
Mån 1/4
19:00
Örebro SK
Djurgårdens IF
Sön 7/4
15:00
Djurgårdens IF
IFK Göteborg
Sön 14/4
15:00
BK Häcken
Djurgårdens IF
Sön 21/4
15:00
Djurgårdens IF
IFK Norrköping
Ons 24/4
15:00
Hammarby IF
Djurgårdens IF
Sön 28/4
15:00
Helsingborgs IF
Djurgårdens IF
Sön 5/5
15:00
Djurgårdens IF
AIK
Sön 12/5
15:00
Falkenbergs FF
Djurgårdens IF
Ons 15/5
15:00
Djurgårdens IF
IF Elfsborg
Sön 19/5
15:00
Djurgårdens IF
Östersunds FK
Sön 26/5
15:00
IK Sirius
Djurgårdens IF
Sön 2/6
15:00
AFC Eskilstuna
Djurgårdens IF
Sön 7/7
15:00
Djurgårdens IF
Malmö FF
Sön 14/7
15:00
Kalmar FF
Djurgårdens IF
Sön 21/7
15:00
Djurgårdens IF
BK Häcken
Sön 28/7
15:00
Djurgårdens IF
Kalmar FF
Tis 30/7
15:00
IF Elfsborg
Djurgårdens IF
Sön 4/8
15:00
Djurgårdens IF
IK Sirius
Sön 11/8
15:00
Djurgårdens IF
AFC Eskilstuna
Sön 18/8
15:00
Aftonbladet

för 2 månader sedan

Norberg: Dags att börja ifrågasätta domarna

Varje säsong finns det situationer, eller regler, som oupphörligt ifrågasätts.

Målgårdar, huvudtacklingar, videogranskningar.

Det är alltid något som skaver i svensk hockey.

Allt kan naturligtvis inte vara vattentätt, som omöjliggör debatter, men jag kommer inte att analysera situationsrummets många gånger märkliga och inkonsekventa beslut, eller tacklingar som träffar huvuden eller inte.

Det har redan diskuterats och därför har det mest fundamentala hamnat i skuggan:

Domarnas generella insatser under matcherna.

Jag har en längre tid reagerat på den bristfälliga nivån hos många av svensk hockeys rättskipare, men jag har aldrig varit mer frustrerad än nu.

När såg jag en i närmast felfri domarinsats senast?

När var domarna osynliga i en match?

Jag kan inte minnas.

Svenska huvuddomare saknar både pondus, självförtroende och, framför allt, KÄNSLA.

Många gånger ser jag domare som förhåller sig till regelboken i detalj från första nedsläpp och sedan börjar frångå den ju länge matchen pågår. Eller så låter de hjärtat styra besluten i stället för hjärnan.

Om de väljer att döma en billig hakningsutvisning ska det vara nolltolerans mot hakningar under matchen. En match ska inte innehålla en bedömningsnivå i första perioden och en annan i andra perioden.

Det är det det största problemet.

Inkonsekvensen.

Det finns så många exempel att det skulle få plats i en hel bok, men här är några färska:

När Malmö jagade kvittering i slutminuterna i Skånederbyt mot Rögle i torsdags missade domarna en solklar puck out av Rögles Kodie Curran. Hur är det möjligt? Hur kan fyra domare missa det?

Ungefär samtidigt, men i Gävle, utvisades Brynäs Emil Forslund för en kneeing i förlängningsspelet mot Frölunda, men en stund senare valde domarna att fria Niclas Anderséns tackling på Frölundas Pahtrik Westerholm, något han dagen därpå stängdes av i fem matcher för. Det var också en situation som blev omdiskuterad efteråt. Om tacklingen träffade huvudet eller inte låter jag vara osagt, men oavsett skulle Brynäsbacken naturligtvis ha blivit utvisad.

Två helt olika bedömningsnivåer i en och samma förlängningsperiod.

På Hovet i eftermiddags fanns också en situation som domarna visade sig direkt svaga.

Bland annat under en avvaktande Linköpingsutvisning svarade också laget för en solklar tripping. Utvisning alla dagar i veckan, men de randiga vågade inte skicka två Linköpingsspelare till botbänken och ge Djurgården spel fem mot tre.

Trots att de skulle ha det, enligt reglementet.

Jag blir förbannad.

Och alla mål, eller inte mål, som ska videogranskas…

I förra veckan, när Djurgården bortaspelade mot Mora, prickade Linus Hultström stolpen när stockholmarna jagade kvittering i slutskedet.
En klockrent ramträff, kunde alla se.

Men domarna åkte till sekretariatet för att lyfta luren och vi fick ett avbrott på flera minuter.

Det är förstås bra att domarna kontrollerar situationer de är osäkra på, men så där ser det ut i omgång efter omgång och då bevisas egentligen bara det där obefintliga självförtroendet hos våra huvuddomare.

Det är, sorgligt nog, domarna som bestämmer vilken typ hockey som ska spelas i varje match.

Oftast slutar det i förvirring bland spelarna och upprörda känslor.

Men värst av allt?

Domarna får inte ifrågasättas.

De är i närmast helt immuna mot kritik och det anses direkt olämpligt att prata negativt om en domarinsats.

Både i media och bland spelarna.

Spelarna (de flesta) är väl medveten om att de kan bli föremål för kritik, och köper (nästan alltid) det, men om en spelare skulle uttala sig om en domare riskerar de att antingen stängas av eller avrättas av landets krönikörer eller experter.

AIK:s Anton Holm är ett bra exempel.
Efter en bortamatch mot Modo i höstas valde han, i direktsändning, att såga domaren.

Visst, det var en rejäl avhyvling, kanske lite väl hårda ord – däremot inga olämpliga svordomar eller könsord – men Holm fick själv en massiv kritik bara för att han ventilerade sina känslor och tyckte domaren var bedrövlig i AIK:s segermatch.

Och det var den också.

Nåja.

Vad har domarna själv för kravbild, undrar jag?

I C Mores grepp med kameror på rättskiparnas huvuden ger oss en inblick i deras yrke på isen, och jag får känslan att domarna helst värdesätter att vara polare med spelarna och vill framställa sig själva som ”lite sköna”.

Linjemännen gör sin jobb föredömlig, har bra känsla i icingpuckarna, lagstraff och tekningsfelaktigheter, men huvuddomarna har betydligt mer att bevisa.

Just nu är SHL den proffsliga med den sämsta domarnivån.

Läs hela artiklen på Aftonbladet